Ångest

Ångest brukar inte vara ett problem för mig, och jag har ännu inte riktigt uppnått det stadiet, men snart... alldeles för snart.

Imorgon är det kemiprov. Det stora provet i Kemi B, av två stora prov. Viktigt. Väldigt viktigt.

Tyvärr har jag de sämsta möjliga förutsättningarna för att lyckas. Efter flera dagars sjukdom är det idag den första dagen jag kan plugga utan att drabbas av en extremt jobbig huvudvärk.

Jag har inte varit på skolan - allt för att vila upp mig inför provet. Igår ringde min kära kemilärare och mentor mig, för att fråga hur det är. Bara sådär. Sa att, om det känns dåligt kan jag göra provet någon annan gång. Sa att jag ska krya på mig. Härlig lärare.

Att skriva provet en annan dag vore dock förödande. Även om jag skulle spika det, skulle det finnas ett argument emot mig. Jag hade längre tid på mig, jag kanske fick veta frågor, och så vidare. Jag måste alltså göra det imorn.

Därför har jag en känsla av att det blir en jobbig dag idag. Tid är något jag inte har - men behöver jag tid? En bra kemist är ju nämligen en lat kemist. Han drar inga linjer efter uppgifterna, han försöker hitta förkortningar till allt, och använder formelsamlingen jämnt och ständigt.

Nu jävlar gäller det. Om 20 timmar ska jag visa vem som är Luleås bästa kemist. Stjärnkemisten.