Min kemilärare älskar mig, och jag älskar honom. Då han också är min mentor, hade vi igår ett väldigt givande utvecklingssamtal. Vi pratade om allt:
- Studierna
- Frånvaron
- Livet efter skolan
- Universitet
- Kemiutbildningar
- Hälsa
- Extraknäck
- Resor
- Familj
- Musik
Dessutom stärktes självklart mitt självförtroende av hans beröm. Följande hyllningsfraser fick jag motta:
"Du är flera klasser bättre (på kemi) än de andra i klassen."
"Det finns visst en på teknik som också är riktigt duktig. Gustav heter han, men du tvålar nog dit honom."
"Du är skolans bästa kemist."
Självklart ställs jag inför en enorm press, speciellt med onsdagens prov i åtanke. Dessutom försöker ett flertal elever i klassen "tvåla dit mig", och jag blir utsatt av såväl påhopp som störande moment.
Men de har ingen chans. Jag är ju skolans bästa kemist.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar