Min fotbollsabstinens började dra igång på allvar efter att skolan slutade. Med hjälp av Cyberspace såg jag att fotbollsplanen först skulle vara ledig efter 21:30.
Ingen ville gå med mig. Ingen.
Jag hade tidigare sett de där människorna ute på planerna. Ensamvargarna. Skrattat åt dem, det hade jag gjort. Tänkt att de inte har vänner. Vem går och spelar fotboll ensam?
När klockan närmade sig halv tio såg jag bara fotbollar när jag blundade. När svårigheterna att koncentrera blicken uppkom bestämde jag mig - nu skulle jag dit. Ensam. Trotsa alla mina fördomar, allt mitt förakt. Men jag kände jag mig stark.
Jag tog på mig satsarkläderna. Underställ, Liradress och mössa.
Jag letade fram bollpumpen.
Jag kände att jag skulle ta ett steg i min utveckling. Göra något helt på egen hand - spela fotboll själv. Stolt, det var jag, samtidigt som jag kände någonslags innerlig gemenskap med mig själv. Tanken blev bara bättre och bättre, mitt humör gick upp snabbare än där andraderivatan av en funktion bildar ett positivt max...
Det var som att hela min värld rasade ihop. Jag hittade inte min fotboll.
2008/04/22
Skitmorgon
Imorse vaknade jag, tittade ut genom fönstret, och funderade på hur min pollenallergi skulle arta sig till våren. Jag bestämde mig för att inte tänka på det mer.
Dessvärre blev jag aningen chockad av att se detta när jag öppnade tidningen.
Det är vid dessa tillfällen man önskar att man aldrig hade sett The Truman Show.
Dessvärre blev jag aningen chockad av att se detta när jag öppnade tidningen.
Det är vid dessa tillfällen man önskar att man aldrig hade sett The Truman Show.
2008/04/21
Konsumentverket
Idag hade jag rättskunskap. Måndagslektionen mellan 15:40-17:00. Alltid lika jobbig.
Den tar plats precis vid den tidpunkt då blodsockret börjar sjunka ner i trötthetens avgrund. Själva vetskapen om att man dessutom kommer sitta i en timmes dvala, en dvala som man lika gärna hade kunnat befinna sig i hemma, gör inte hela saken bättre.
Denna måndag fanns det dock något som skilde sig från det vanliga. Ett brutet mönster. Istället för den vanliga lärarens idiotiska genomgångar och övningsuppgifter, kom nu en man från Luleå Kommuns konsumentvägledning som skulle "hålla en föreläsning". Han var ganska lång, klädd i skjorta, och gick ganska stelt in i klassrummet.
Oftast när man håller en föreläsning brukar man ha ett mål. Ett budskap. Detta hade inte mannen från Kommunen.
En elev i klassen påpekade att denne varit och styrketränat, men inte ätit. Föreläsningens tio första minuter förklarade föreläsaren, Johan hette han, att han hade hört att man ska äta ett ordentligt mål efter träningen. Att man ska få i sig kolhydrater och proteiner. Denna del avslutade han med en punch line, som åtminstone fick mig att ifrågasätta hans neutralitet inom mejeribranschen. Han pläderade:
Det är därför Gainomax är så bra. Det innehåller allt. Allt. Gainomax är jättebra. Verkligen!
Johan var verkligen dålig. När han väl kom in på rättskunskapen berättade han lite allmänt om alla saker han kom på, han hade ingen planering.
Efter ett tag kom han in på att laga mat. Någon i klasssrummet påstod att denne själv var väldigt dålig i köket. Johan berättade då exhalterat att han älskar fisk. Han delade med sig av ett recept som ingen kunde misslyckas med!
1. 1 dl vatten i en gryta.
2. Tillsätt två stycken fiskbuljongstärningar.
3. Creme Fraiché.
4. Sätt ner 600 g halvt tinad torskfilé. Johan sa att detta ska räcka till fyra personer. Han visste dock inte om de säljer paket med 600 g fisk, varpå han ändrade receptet till 800 g fisk. Jag fick uppfattningen att 600 g fisk är bäst, men att 800 g kan vara lättare, om paketen (som Johan trodde) innehåller 400 g fisk. Detta förutsatt att 400 g fisk inte räcker till fyra personer.
Det var tydligt att Johan älskar sig själv, och älskar att komma ifrån sitt dagliga jobb till skolorna för att berätta om ovesentligheter och ointressanta ting. De mindre intellektuella i klassen svalde givetvis hans skämt, hans förklaringar och utsvävningar. I själva verket var han en förlorare.
Det han sa angående vad han brukar säga till folk som frågar om hur man ska spara kvitton som annars skulle tappa färgen, summerar ganska fint den bild man får av honom.
"Jag brukar svara: Skaffa er ett riktigt jobb som jag! Jag har nämligen tillgång till koperingsmaskin på jobbet!"
Han skrev sedan upp kopia på tavlan.
Den tar plats precis vid den tidpunkt då blodsockret börjar sjunka ner i trötthetens avgrund. Själva vetskapen om att man dessutom kommer sitta i en timmes dvala, en dvala som man lika gärna hade kunnat befinna sig i hemma, gör inte hela saken bättre.
Denna måndag fanns det dock något som skilde sig från det vanliga. Ett brutet mönster. Istället för den vanliga lärarens idiotiska genomgångar och övningsuppgifter, kom nu en man från Luleå Kommuns konsumentvägledning som skulle "hålla en föreläsning". Han var ganska lång, klädd i skjorta, och gick ganska stelt in i klassrummet.
Oftast när man håller en föreläsning brukar man ha ett mål. Ett budskap. Detta hade inte mannen från Kommunen.
En elev i klassen påpekade att denne varit och styrketränat, men inte ätit. Föreläsningens tio första minuter förklarade föreläsaren, Johan hette han, att han hade hört att man ska äta ett ordentligt mål efter träningen. Att man ska få i sig kolhydrater och proteiner. Denna del avslutade han med en punch line, som åtminstone fick mig att ifrågasätta hans neutralitet inom mejeribranschen. Han pläderade:
Det är därför Gainomax är så bra. Det innehåller allt. Allt. Gainomax är jättebra. Verkligen!
Johan var verkligen dålig. När han väl kom in på rättskunskapen berättade han lite allmänt om alla saker han kom på, han hade ingen planering.
Efter ett tag kom han in på att laga mat. Någon i klasssrummet påstod att denne själv var väldigt dålig i köket. Johan berättade då exhalterat att han älskar fisk. Han delade med sig av ett recept som ingen kunde misslyckas med!
1. 1 dl vatten i en gryta.
2. Tillsätt två stycken fiskbuljongstärningar.
3. Creme Fraiché.
4. Sätt ner 600 g halvt tinad torskfilé. Johan sa att detta ska räcka till fyra personer. Han visste dock inte om de säljer paket med 600 g fisk, varpå han ändrade receptet till 800 g fisk. Jag fick uppfattningen att 600 g fisk är bäst, men att 800 g kan vara lättare, om paketen (som Johan trodde) innehåller 400 g fisk. Detta förutsatt att 400 g fisk inte räcker till fyra personer.
Det var tydligt att Johan älskar sig själv, och älskar att komma ifrån sitt dagliga jobb till skolorna för att berätta om ovesentligheter och ointressanta ting. De mindre intellektuella i klassen svalde givetvis hans skämt, hans förklaringar och utsvävningar. I själva verket var han en förlorare.
Det han sa angående vad han brukar säga till folk som frågar om hur man ska spara kvitton som annars skulle tappa färgen, summerar ganska fint den bild man får av honom.
"Jag brukar svara: Skaffa er ett riktigt jobb som jag! Jag har nämligen tillgång till koperingsmaskin på jobbet!"
Han skrev sedan upp kopia på tavlan.
2008/04/11
Naturskämtet
1 - Usch vad kallt det är idag.
2 - Ja. Synd att jag tog den här vårjackan!
1 - Mm. Hade du haft din Canada Goose-jacka, hade du haft det varmare än i det subnivala rummet.
(Båda skrattar, eftersom att båda går natur)
2 - Ja. Synd att jag tog den här vårjackan!
1 - Mm. Hade du haft din Canada Goose-jacka, hade du haft det varmare än i det subnivala rummet.
(Båda skrattar, eftersom att båda går natur)
2008/04/08
Ett fullkomligt kaos
Ibland börjar man gilla musik som man anser vara pinsam. Som Ett fullkomligt kaos med Bo Kaspers Orkester. Jag älskar den låten, men känner ändå något infött förakt mot Bo Kaspers.
Dock fastnade jag för denna låt redan första gången jag hörde den.
Den klockrena texten:
"Vi tog oss an för mycket och för fort"
"Och var inte idag först nästa år"
"Det ska va på vissa sätt, stilrent ner i helvetet, vårt palats är ett fullkomligt kaos"
Den färgglada musiken:
Det fina gitarrackompanjemanget.
De klockrena stråkarna.
Det underbara elpianosolot.
Den fantasiska sista versen som förklarar att det inte spelar någon roll att palatset är ett fullkomligt kaos:
”Flickan sover och mår bra, bättre kan det inte va. Vårt palats är ett, fullkomligt kaos!”
Givetvis förstår jag hur äcklig Bo Kasper egentligen är, i sin glansiga skjorta, i sitt lilla flygplan, flygandes med sitt fladdrande krulliga hår.
Men jag älskar låten. Verkligen.
Är det något fel på mig?
Naturaren goes kulturell. Nice.
Dock fastnade jag för denna låt redan första gången jag hörde den.
Den klockrena texten:
"Vi tog oss an för mycket och för fort"
"Och var inte idag först nästa år"
"Det ska va på vissa sätt, stilrent ner i helvetet, vårt palats är ett fullkomligt kaos"
Den färgglada musiken:
Det fina gitarrackompanjemanget.
De klockrena stråkarna.
Det underbara elpianosolot.
Den fantasiska sista versen som förklarar att det inte spelar någon roll att palatset är ett fullkomligt kaos:
”Flickan sover och mår bra, bättre kan det inte va. Vårt palats är ett, fullkomligt kaos!”
Givetvis förstår jag hur äcklig Bo Kasper egentligen är, i sin glansiga skjorta, i sitt lilla flygplan, flygandes med sitt fladdrande krulliga hår.
Men jag älskar låten. Verkligen.
Är det något fel på mig?
Naturaren goes kulturell. Nice.
2008/04/05
Tänk om
Jag håller på att läsa Eric Ericssons bok Brev till samhället. Den är ju verkligen klockren, verkligen rolig. På riktigt.
Det enda jobbiga är att den ändå är relativt kort, och att jag har insett att den kommer att ta slut. Tänk er om en bok som Brev till samhället vore oändligt lång, då skulle man aldrig ha tråkigt. Aldrig.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
