Ett fullkomligt kaos

Ibland börjar man gilla musik som man anser vara pinsam. Som Ett fullkomligt kaos med Bo Kaspers Orkester. Jag älskar den låten, men känner ändå något infött förakt mot Bo Kaspers.

Dock fastnade jag för denna låt redan första gången jag hörde den.

Den klockrena texten:
"Vi tog oss an för mycket och för fort"
"Och var inte idag först nästa år"
"Det ska va på vissa sätt, stilrent ner i helvetet, vårt palats är ett fullkomligt kaos"

Den färgglada musiken:
Det fina gitarrackompanjemanget.
De klockrena stråkarna.
Det underbara elpianosolot.

Den fantasiska sista versen som förklarar att det inte spelar någon roll att palatset är ett fullkomligt kaos:
”Flickan sover och mår bra, bättre kan det inte va. Vårt palats är ett, fullkomligt kaos!”

Givetvis förstår jag hur äcklig Bo Kasper egentligen är, i sin glansiga skjorta, i sitt lilla flygplan, flygandes med sitt fladdrande krulliga hår.

Men jag älskar låten. Verkligen.

Är det något fel på mig?



Naturaren goes kulturell. Nice.