Nyligen lånade jag en bok på stadsbiblioteket. Böcker är ju bra.
Till min besvikelse märkte jag, dock först några sidor in i boken, att någon prick har kluddat runt i boken. Ord är understrukna, paragrafer markerade och små anteckningar är nedplitade. Min upptäckt gjorde mig rent utav förbannad. Jag skrek högt i min ensamhet, varpå jag kastade boken i väggen.
Malören till trots fortsatte jag läsa den, om än nu lite trasiga, mycket intressanta boken. Då jag märkte av klotter grymtade jag bara till lite, utan att brusa upp.
Efter en längre tids läsande började jag se ett mönster i min antagonists plotter. Orden som är understrukna är nämligen riktigt svåra. Paragraferna som är markerade innehåller något väldigt matnyttigt. Viktigast är dock de små anteckningarna, som är både sällsynta och ytterst begåvade. Ta denna till exempel:
Då jag nu kommit underfund med att plottret i själva verket är intelligenta anteckningar av en likasinnad, är det mycket lättare att läsa boken. Jag vet nu exakt när jag måste vara skärpt.
Kanske borde jag försöka hitta personen i fråga, som i den där filmen Rushmore. Hursomhelst läser jag en fransk klassiker, fast på svenska. Det får duga, än så länge!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar