Ansträngd lycka

Idag fick jag reda på det. Självklart gjorde det min dag, men samtidigt förstörde nyhetens behag ett halvår av längtan som jag hade framför mig, samt ett halvår av frustration jag hade bakom mig.

Jag överdriver inte när jag säger att det kom som en blixt från en klar himmel.

Kemi B börjar nu, om två dagar, under vårterminen i tvåan. Inte i trean, som jag trodde.

För er få som inte vissste så fick jag bäst resultat av alla elever i Luleå som år 2007 skrev slutprovet i Kemi A.  Provet som täcker hela kursen, dvs en bok på 300 sidor. Det är det jag lever på, det är det som är min grej. Och jag älskar det.

Min lärare har efter succén satt press på mig.

• Vid ett utvecklingssamtal pratade han 10 minuter om olika kemiutbildningar jag kan välja mellan efter gymnasiet.
  
• Vid ett tillfälle sa han: "Fast det är ju i Kemi B jag har de största förhoppningarna på dig!".

Detta kommer mest troligt leda till att han varje lektion kommer att fråga mig de svåraste frågorna som ingen annan kan. För att klara det måste jag plugga.

Och det ska jag. Jag ska köra vidare på min grej, det ska vara min grej. Jag är bra på kemi, och ingen ska ta det ifrån mig. Allt förutom MVG är ett totalt fiasko.

Det är skönt att ha en roll på det Naturvetenskapliga programmet. Jag menar, man vill ju inte vara medelmåttan som får VG i ekologirapporten.

Nej, man vill ha spetskompetens. Det har jag. Kemi A. Och snart Kemi B.