Sär Skrivande Arbets Givare

Hejsan!
Vår nu varande kock ska gå en ut bildning hos en sjuk gymnast. Därför vore det under bart om du kunde rycka in! Eftersom att du för ut på stått att du är i behov av extra knäck till julen, och att du inte är rädd för att visa fram fötterna, tror vi att du kan vara någon för oss.

Vi säljer fram för allt en tre rätters meny, med bland annat kalv lever med kul potatis, stekt kyckling lever och får ost. Barnen får en skum tomte till efterrätt, och det är rök fritt som gäller i hela mat serveringen.

Hör av dig!

Gert Rud Skogs Gård

Frånvaro och skola

Lågstadiet
Skolan var som en lek. Nu i efterhand brukar jag kalla lågstadiet för just lekstadiet. Det enda jag åtminstone tänkte på var hur jag skulle tillbringa nästa rast. Inga problem fanns, inga bekymmer. På grund av min pollenallergi fick jag vara hemma 2-3 veckor innan sommarlovet, bara sådär. Det enda sköna jag såg i det då, var nog att jag slapp alla besvär till 60%.

Mellanstadiet
Stig hette vår lärare. Han hade stenkoll på sina elever, och min dysfunktionella klass blev hans ansvarsområde. Här var man alltid på skolan, oavsett om man var frisk eller ej. Det enda jag egentligen kommer ihåg från denna tid, frånvaromässigt, är att jag någon gång på morgonen tyckte att det skulle ha varit skönt att stanna hemma. Dock så förblev det en tanke.

Högstadiet
Det var här det bröt ut för mig. I sjuan och vårterminen av åttan var jag nog nästan fullkomlig i närvaron - ända tills första betygen kom. De var alldeles för höga - och ändå hade jag spenderat knappt någon tid alls framför skolböckerna. Vid denna tid började jag inse skolsystemets svagheter, och arbetade med hjälp av mitt kritiska tänkande fram en strategi som skulle ta mig genom resten av högstadiet på lättast möjliga sätt. Slöjd och hemkunskap blev ämnen som fick ta mest stryk, men det vanligaste var nog hela dagars frånvaro. Hela sista året levde jag efter mottot: Om jag inte skolkar nu kommer jag ångra det på gymnasiet.

När avgångsbetyget delades ut och alla andra hade höjt sina betyg sedan åttan, hade jag istället sänkt mina med nio snäpp. Fast det spelade ju ingen roll - jag skulle ju ändå gå natur.

Gymnasiet
Under mitt första gymnasieår var närvaron riktigt hög. Detta var självklart endast under tiden då jag behövde skaffa mig en uppfattning. Nu har jag lärt mig att jag ogärna missar ämnen som fysik, matte, kemi och biologi, men mer än gärna missar samtliga ämnen som inte är fysik, matte, kemi eller biologi. Dock så måste jag givetvis vara närvarande ofta även på andra lektioner, eftersom att många ämnen som varken är fysik, matte, kemi eller biologi bygger en hel del på att man är närvarande.

För några veckor sedan fick vi veta frånvaron under den del av tvåan vi läst. Jag hade 14% frånvaro, top 3 i klassen.

Summering
Jag gillar att lära mig saker, jag gillar skolan mer än de flesta. Det jag dock hatar och inte kan stå ut med, är att sitta ner i en och tjugo för att lyssna på en lärare som förklarar något för mig, något jag likväl kunde ha lärt mig ännu bättre om jag istället hade läst två sidor ur läroboken, hemma.

Mardrömspizzerian

En sann historia, om en hemsk händelse. I huvudrollen är en bekant till min far, vi kan kalla honom Roger.

Resan till Kreta - något att minnas för alltid.
Roger hade sett fram emot denna resa väldigt länge. Han skulle åka med sin fru, en två veckors lång charter till den gyllene ön Kreta. Solsken mötte dem på Kallax Flygplats då direktflyget till Hiraklion skulle ta dem mot sydligare breddgrader. Om de hade vetat vad som komma skulle hade de aldrig klivit på planet...

Efter en god natts sömn på hotellet, beläget i Rethymnon, gick Roger tillsammans med frugan ner till stranden. Där spenderade de hela dagen, ända tills kvällen började närma sig. Rogers mage hade nu skrikit efter näring i flera timmar, därav gick paret ut för att leta efter en restaurang.

Inte långt ifrån deras hotell, som låg mitt i centrala Rethymnon, hittade de vad som till synes var en mysig pizzeria. De erbjöd stenugnsbakade pizzor, vilka dessutom var relativt billiga.

Sedan vet man inte riktigt vad som hände. Det ska hursomhelst ha varit "En av de godaste pizzorna Roger ätit i hela hans liv", men det som hände under natten var inte lika trevligt.

Roger fick en fin mix av diarré och magsjuka. Detta slog ut hela hans kropp, och under de fem första dagarna av sin resa kunde han inte lämna hotellet. Den sjunde dagen, exakt en vecka efter restaurangbesöket var han återigen frisk. Eftersom att han är en man som står upp för sina åsikter, gick han tillbaks till pizzerian för revansch.

Han letade fram ägaren och förklarade med sin rangliga engelska att deras pizza förstört halva hans resa. Ägaren var självklart ledsen, han kunde inte förstå hur hans mat kunde göra någon sjuk. Han ursäktade, och bjöd Roger på ännu en gratis pizza. Roger var inte riktigt nöjd, men gratis mat säger man aldrig nej till. Vilket Roger kanske borde ha gjort denna gång...

Dagen efteråt var han nämligen sjuk igen. Diarré. Kräkningar. Illamående.

Under sin två veckor långa vistelse på Kreta var Roger frisk hela tre dagar.

Khabarovsk

I den östligaste delen av Ryssland [eller för sentimentala människor: Sovjet], finns en stad. Den heter Khabarovsk, belägen 30 km ifrån den kinesiska gränsen samt endast 300 km från havet. Här bor ungefär 600 000 ryssar, och det är en typisk rysk stad. Tråkig och dålig.

Staden har dock en stolthet. Ishockeylaget Amur Khabarovsk som huserar i den högsta ligan i Ryssland, nämligen Russian Super League. Även fast laget inte alls är bra, kommer befolkningen varje match till Platinum Arena och hejjar fram laget. Det är alltid 7.100 personer i arenan - alltid fullsatt.

Laget har dock ett problem - få stjärnspelare vill komma till laget och lira. Varför inte?

Det finns en enkel förklaring. När laget åker på bortaresor befinner sig motståndarna på allt annat än ett behagligt reseavstånd. En bortamatch mot Novokuznetsk, vilket är det närmaste Khabarovsk kan kalla derby, ligger mer än 3000 km resväg ifrån, och tre timmar efter i tiden. Tänk er - det var den närmaste motståndaren. Den längsta resan, nämligen till Sankt Petersburg, ligger 6500 km ifrån Khabarovsk inklusive sju timmars tidsskillnad.

De dära bortaresorna med fotbollen till Umeå var alltså med facit i hand relativt korta.

Svagheten

För inte alls länge sedan fick jag lite medlidande över att jag är finländare. Det jag dock själv insett är att det kanske inte är min största svaghet, det faktum att jag är synthare kan ställa till det mer.

Titta själv hur det kan gå, när Kvarteret Skatan skildrar min eventuella framtid.

Kemist, javisst

Alla strävar vi efter någonslags makt här i livet, vare sig vi vill erkänna det eller inte. Vi vill helt enkelt att människor ska se upp till oss. På grund av svårigheterna i att uppnå ett stadium där verkligen alla ser upp till en, strävar man istället efter olika sätt att känna makt. Detta är i verkligheten långt ifrån att inneha makt, men framkallar näst intill samma känsla.

Det finns många olika sätt att framkalla känslan av att vara mäktig. Exempel på typer:

• Politiker - Styra över människor genom att bestämma över hur mycket skatt de ska betala.
• Sexualsadist - Dominera andra människor - i sängen.
• Lärare - Veta att det är du själv som avgör vad eleven får för betyg, samt att du givetvis kan sprida ditt feministiska budskap. Det är makt.

Här om veckan kände jag makt. Det var kanske en av de gånger i mitt liv jag känt mig mest mäktig. Jag kom nämligen fram till att jag, tack vare mina goda kemikunskaper, kunde framkalla en riktigt farlig substans utav råvaror som hittas i alla kök. Jag använde inte den makten - men kände att jag hade den i mina händer.

Kemist, javisst.

Porsön

Professorsvägen
Porsön är mitt hem. När jag föddes flyttade min familj från en lägenhet på Lövskatan till just Porsön. Detta var igen till en lägenhet, nu vid "Professorsvägen". Här bodde jag under mina åtta första levnadsår.

Mannen I
En sak minns jag väl från min barndom. Runtomkring Professorsvägen gick en man runt. Han var inte helt 100%. Eller, egentligen vet jag inte om det var något större fel på honom, förutom att hans grej var lite udda. Hans grej var nämligen att pissa offentligt vid vårt bostadsområde.

Mannen II
En annan man jag minns väl, är en man som bodde mitt emot oss. Alltid när han öppnade sin hemdörr, han bodde ensam, så tittade han runtomkring, väldigt suspekt. Han trodde att någon skulle komma runt hörnet och göra hemska saker mot honom och hans hem. Jag tyckte detta var kul, men då visste jag självklart inte heller vad paranoia innebär.

Kvinnans son
Ett hus ifrån mig bodde en störd kille. Vi kan kalla honom "Alf". Han var på riktigt helt jävla störd i huvudet, och två år äldre än mig. En gång när jag var fem år knuffade han ner mig på marken. Jag blev ju självklart ledsen, och mitt hat mot Alf ökade. Men jag förstod samtidigt varför Alf hade blivit som han blev, hans mor var nämligen inte heller riktigt normal.

Kvinnan
Alfs mamma var riktigt läskig. Familjen, eller ja Alf och hans mor, bodde på andra våningen. Där, med en utsikt över hela gården, satt kvinnan hela dagarna och blickade ut över Professorsvägen. Ibland öppnade hon fönstret och skrek saker. Fula saker. En gång när jag gick förbi med min kusin, visade vi fingret åt henne. Som vanligt tittade hon bara tillbaka. Jag kände mig häftig.

Grannarna
Vi bodde på nedre våningen, och våra övre grannar var hemska. De spelade musik efter 22.00 på vardagar, festade hemma hos sig alldeles för ofta. Jag hade ibland svårt att sova under min barndom, bara på grund av dem. Jävla idioter.

Porsöberget
Den 11 november 1998 tog min familj steget uppåt. Vi flyttade till det idylliska bostadsområdet Porsöberget. Finast på Porsön, finare än Porsösundet. Här finns inga äckliga grannar, inga paranoida män, inga urinerande idioter. Här finns bara hyvens människor, som älskar det goda livet.

Eller som en kär Porsöberget-bo nyligen sa:
Den som inte bott på berget har aldrig upplevt äkta grannsämja.

Projektarbete

På Estet kan ett projektarbete se ut så här:
Eleven arrangerar en konsert till förmån för världens barn. Eleven bokar artister, fixar någonstans att ha spelningen och även lite chips till backstage.

På Idrotts kan ett projektarbete se ut så här:
Eleven arrangerar en fotbollsturnering. Eleven bjuder in lag, fixar en fotbollsplan och kanske någon domare.

På Natur kan ett projektarbete se ut så här:
Eleven väljer ut en lagom stor insjö. Eleven söker sedan tillstånd från länsstyrelsen för att få märka fiskar. Med hjälp av en mjärde fiskar eleven sedan upp 500 abborrar som eleven märker. Efter några månaders "acklimatisering" återvänder eleven till sjön och fiskar då upp hela 1000 fiskar. Av desas 1000 kontrollerar eleven hur många som är märkta. På detta sätt kan eleven räkna ut antalet abborrar i insjön.

Finlandssvenskar

I Finland finns det finlandssvenskar. De kan prata finska, och finlandssvenska. När jag var i Finland och åkte utförsåkning hade finlandssvenskarna sportlov. Alla finlandssvenskar.

I Finland är det hipp att vara finlandssvensk, och att kunna prata finlandssvenska. Förr i tiden var nämligen de flesta finlandssvenskar rikare än finländarna. De är därför väldigt stolta över sitt språk, och pratar väldigt högt. 

Trots sin stolthet finns ett tillfälle då de inte är så pratglada. När de hör äkta svenska, då börjar de prata sitt finska språk. De förstår säkert själva hur idiotisk deras finlandssvenska är.

Det jag vill komma till är att finlandssvenskan är väldigt irriterande.

OBS!!! Detta inlägg är riktat mot finlandssvenskar, och meningen är att hänga ut den folkgruppen. Är du finlandssvensk och åker till de finländska fjällen under ditt sportlov, då är det dig jag vill åt.