Dagen

Detta hände förra veckan.

Jag klev upp. Förbarmade mig över hela den västerländska civilationen och alla dessa tidiga morgonar samtidigt som jag duschade i tio minuter för att vakna. Gick ner, läste tidningen. Blev arg över att ledaren var pekoral. Packade väskan, fixade i ordning mig för ännu en vanlig dag.


Sen händer det.


Den första jag träffar berättar om hur denne upplevt den härliga vår/sol/sommar-känslan dagen innan då denne gått längs Storgatan - med sol i ansiktet, musik i öronen och en vinkande arm till de bekanta.

Den andra jag träffar berättar om hur denne upplevt en perfekt och harmonisk morgon. Allt bara flöt på - kaffet, kläderna, livet!

Den tredje jag träffar berättar om hur skönt det är att saker och ting börjar släppa - allt löser sig. Dessutom kommer solen och sommaren. Livet leker.


Där sitter jag, en knapp timme senare, ensam igen. I klassrummet, filosofiserandes över livets gåtor och knäppheter. Stänger bort rösterna, stänger ute helvetet. Försöker förstå varför alla är så lyckliga.